Har länge tänkt på att börja att blogga och hur det skulle vera att göra det.

Jeg må säga att jag har altid varit litet imot att blogga om allt det som forgår i en tanker och i ens liv. Har altid tänkt att de kan folk holde till sig själv. men på det sidsta har det varit så mycket jag har villet säga till olika personer som jag vet att om jag nu bara pratat med alla, så ville det för det första ta evighed och om jag känna mig riktig så ville det bli sagt på ett fel sätt. så varför inte bara skrive om det. 

Som ni vet så kommer jag själv ifårn Island och flyttet till DK i min 20 års alder, Nu bör jag i Sverige.

Vilken språk jag kommer till att skriva på handler nog mest om emnet. Min fortid på Island kommer jag nog till att skriva på Islanska.. alla andra tänker kommer nog till att komma på konstig Svenska och Danska.

 

Nu är det semester och jag må säga att jag har det så tråkigt här hemma utan mina barn. Vet inte vad jag skal ta mig till, jag foröker att måla de som jag skal måla träna och ta det lugnt, men känner mig extrem ensam. Jag har varit här i Sverige i ett och halvt år och de mänskor som jag har lärt att känna är underbara, men det är inte många som jag bara sådan går och er tillsamans med, elelr någon som tänkar på att jag är själv här hemma. Inte deres fejl. Jag kan gott forstå att folk har mycket att göra med sina egen familj och holder semester att jag är nog inte 1. i deres tankar.

 

Jeg har eller havde også en underbar person i mitt liv, men det har jag nog fået förstår så mycket anot i mitt liv. Jag kan i hvertifald säga så att inte är hann här hos mig. Själv om att jag vill drömma att hann var. Men på den anden sida så är det nog best sådan for honom och för mig. Men ledsen kan jag altid föla mig. Den enda jag altid har faktis önskat i mitt liv är att bli accepterat och älskat for den jag är. inge for den folk ville önska jag var.

 

Igennom årana så har många killar och andra tyckt väldig mycket om mig, jag har altid varit lidt special, men det är inte mina riktige vänner eller familjen som jag altid har bara önskat att de har varit stolta av allt det jag har oppnåt i livet och den rejse jag har gått igennem.

 

Må säga att det är 3 vidunderlige personeri mitt liv som alitd har accepterat mig og det er  mina tre Islenska veninder. en av dom har jag känt fra jag var 1 år.. vidunderlige tjejer och jag älskar dom så mycket. Faktis vet jag inte var jag ville ha varit utam dom i mitt liv.

Jag tänker ofta och fundera va jag gör fejl i att jag inte kan hitta kärleken eller att mitt liv bara kan vara enkelt.

Tycker jag kämpa hela tiden,jag vet gott att livet går inte utan kamp, men ärligt behöver alla kampa att vara som att klive Mount Everest. Något må dog vara litt enkelt eller hur?

 

Vet inte just nu känna jag mig bara extrem ensam och jag vet att jag kan bara ta till DK eller STH och möta venner, men man sitter och hoppast att den person man tycker som om gör något till att visa att jag är det värd.

Jeg vet gott att det kommer inte att hänta, så jag är faktis rätt så dum att tro så, eller hur?

Måste göra något för mig själv. Vill göra klart här I helgen och så bara dra.

 

Kram på er alla.. Lisa Rosa