Hur kan det vara att man kan vara så ensam? Utan barn och så skulle man tror att man var ute och med sina vänner att man umgås med folk eller var tillsammans med den man tyckte om och vill vara med, men nej. Det är som Palle aleni värden. Hatar att var ny! Det är så svårt, Jag älskar att vara social, men det är inte min arena. Saknar Island så når det är sådan. Sakna mina tjejer, Sakna att de ville veta att jag var själv och komma ihåg mig. De ville ta mig ut. Jesus vad jag sakna dom. <3 <3 <3 Jag kunde väl oxå bara pakka och ta till Stockholm eller Köpenhavn. men är for dum va nu viss om den viktiga personen kommer att ringa mig, eller bara komma och ta mig i sina arme. Jag vet själv att det inte kommer att bli så.

Har så stort behöv for att komma ut och bara ta en öl bara se folk. jag får så helt ond i hela min kropp når jag har det sådan. Tror att det har att göra med min barndom och hur jag blev behandlat av andra i min barndom. Konstant mobbning, tyvärr har jag svårt med att komma över det. ville önska jag kunde det. Men så mår jag som jag mådde i går och i kväll... Ensam och inge ting värd.
Jag v vet att det är underbar folk här som jag känner, Alla har väl bara mycket att göra i sitt liv. Jag förstår det gott, jag kommer heller inte ihåg att tänka på alla når jag har fullt upp i mitt liv.
Är bara himla trött av allt just nu.Ville kanske vara det bästa jag skulle göra var att flytta hem till Island. Själv om att jag ville ha två glada barn om jag tog tillbaks till DK. Vet absolut ingenting.

Total mig. Sakna så mycket att bara umgås med mina tjejer på Island. Hata ensamheten. Det värsta er att jag kanske inte behövde att vara bara mig själv om jag inte alltid förstörde att for mig själv. .