Kampen
Har hat mycket tid för mig själv sista två veckor. Mina barn har varit i DK och den person som stod mig mycket nära er borta ut av mitt liv. Det gör ond. Mina dejliga vänner har sina liv och familj. Dissa stunder får mig att tänka och ibland bli mina tankar väldig tunga och mörka..Når man bara är sig själv och ensam och saknar båda sina barn och en man börjat att älska, Va skal man så göra av sig själv. Jag har försökt att gå en promenad. börjat att måla möbel jag har villat måla, tvätta och städa. Men intet har funkat det enda jag har tänkt på är hur skal jag fixa mitt liv, Skal jag gå och kämpa for det JAG vill ha. Eller skal jag förvänta att jag bli kämpat för. Jag tror inte att jag är sådan en folk kämpar för. Nu kan jag och alla ni andra att jag prata ned åt mig själv. Men hur skal man tänka når man känner att sin familj inte har stöta en och kämpat för en. ( med att att jag skriver familj så menar jag inte alla, det är upp och ned perioder i ens familj ). Att min eks inte tyckte det var det värd att fixa 12 årigt förhållande, att den person jag älskade så mycket och den som sagde till mig att kärleken kan vinda över allt... gav upp på det. Och så nu.. når jag hade börjat att lita på mitt hjärta igen, så bli allt bara tyst och jag inte mycket värd. Hur skal jag tänka.
Men som jag började så kanske skal jag börja att kämpa for mig själv igen. Jag har alltid gjort det hela mitt liv, men var bara blivit så trött av det. Kanske det är på tid att jag börjar igen att skapa mig det liv jag vill liva.
Det är dog så svårt.känslan av att bli avisat, kan jag klara det? det vet jag inte.
Kanske det är bästa att bara fokusera på sig själv sina barn och sitt liv och inte tänka på de som är borta ut av mitt liv.
jag ville önska att jag kunde hitta svaren.Hur gör andra det.
Att önska ett normalt, stabilt liv med jobb socialt gott nätverk samt sunda och dejliga barn är det for mycket att önska.
Jag beder till min Herra Jesus värja dag att hann kanske kan vägleda mig. Kanske hann kan. Att fixa det som är "broken" ville kanske vara bra början.
Jag önska alla ett bra och lyckligt liv. med och utan mig. Kram på är.
Men som jag började så kanske skal jag börja att kämpa for mig själv igen. Jag har alltid gjort det hela mitt liv, men var bara blivit så trött av det. Kanske det är på tid att jag börjar igen att skapa mig det liv jag vill liva.
Det är dog så svårt.känslan av att bli avisat, kan jag klara det? det vet jag inte.
Kanske det är bästa att bara fokusera på sig själv sina barn och sitt liv och inte tänka på de som är borta ut av mitt liv.
jag ville önska att jag kunde hitta svaren.Hur gör andra det.
Att önska ett normalt, stabilt liv med jobb socialt gott nätverk samt sunda och dejliga barn är det for mycket att önska.
Jag beder till min Herra Jesus värja dag att hann kanske kan vägleda mig. Kanske hann kan. Att fixa det som är "broken" ville kanske vara bra början.
Jag önska alla ett bra och lyckligt liv. med och utan mig. Kram på är.

Kommentarer
Trackback